Kort om Te



Allt te som innehåller teblad kommer ifrån samma typ av planta. Det latinska namnet på växten, som tillhör Kameliafamiljen, är Camelia Sinensis.

I grunden finns två underarter av plantan, varav en härstammar från Kina och den andra ifrån Indien. Man använder sig fortfarande av de här sorterna vid framställning av te, men framförallt är det framkorsade hybrider av de två som nyttjas. Generellt säger man att den kinesiska typen av plantan ger blommigare, elegantare och mer aromatiska teer, medan den indiska ger mer robusta och jordigare smaker.

Egentligen är teplantan inte en buske, utan ett träd där vissa arter kan bli upp till tre meter högt om man inte skulle beskära dem, vilket man dock alltid gör. En teplanta vill ha näring och värme för att utvecklas och frodas, men aromen i tebladen blir bättre av ett bistert klimat. För att få fram de bästa tesmakerna ska den växa så långsamt som möjligt. Genom att odla på höga höjder får man ett svalare klimat och därmed en långsammare tillväxt och fin kvalitet på teet. Varmare odlingsområden får istället större skördar, men inte lika aromatiska teblad.

Förutom plantans art och tillväxt, så spelar också saker som jordmån, luftfuktighet och antal soltimmar roll för resultatet. Samma odling kan ha olika smakkaraktär beroende på vilken årstid man skördar.

För att få fram olika smaker ur tebladen så använder man olika typer och grader av oxidering. Helt vita och gröna teer har inte varit utsatta för någon syresättning alls, medan svarta tesorter är kraftigt oxiderade.

Jäsprocessen är väldigt beroende av den omgivande temperaturen. Svalt klimat ger en långsam oxidering, medan varmt klimat ger en snabbare. En alltför snabb process gör att kvaliteten blir sämre.